I arkivet / Lyrik


 
En skål för skuggor

Förtroligen jag sitter här
med mina trötta vänner,
en svalnad stund på Österskär,
då frost i lövet bränner.
Hur underligen kalk och krans
och livets attributer
kring vårens löften, höstens glans
benäget ringen sluter.

Förtroligen jag lägger ord
till ord i dödens gunga,
en gammal lek, en nypa jord,
förvissning att besjunga.
Där etern doftar i tampon
och änglars fosterbinda,
den sista styverns gäldesmån
förlöper livets vinda.

Symposion! Än glöder vin
på brödernas taverna.
En skål för dödens stela grin
och cancer och kaverna.
Min ängel går i jungfrudom,
förnuftet må väl varna.
– Vintappare, din plats står tom,
ditt vin skall ändå klarna!

Emil Hagström

”Gökklocka” 
(LT:s förlag 1954)