I arkivet / Lyrik


 

Flickan med kyrkroten

Med en kyrkrot i min sko
gick jag vid din sida
medan tornets klocka slog
manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
kyrkroten kunde ej råda.
Vilse gingo vi båda.

Gömd i rians svarta mull
sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
grå som min morgongåva:
en vrå att äntligen sova.




Emil Hagström

”Den tanklöse spelmannen” 
(Albert Bonniers förlag 1943)