I arkivet / Lyrik


 

 

 


 

 

Flora och Franciscus

Där sommarns ljusa blom stå ljuvligt späda
vill jag i denna dag så stilla gå
och njuta sol och vind och fagra bilder
fast jag är fattig, trasig, ful och grå.

Jag älskar detta ljus som signat flödar
och denna vind som spelar utan hejd
och markens blom och gräs och gröna buskar
som skapar en idyll av denna nejd.

Jag minns det gångna, ser mig trött tillbaka.
Ibland jag ägde knappast till ett bröd.
Rätt långa vägar har jag tungsamt vandrat
där dagar slocknat, dagar tänt sin glöd.

Men i min fattigdom och mitt elände
en gåva ägde jag, allt skönt jag såg:
en sky som lyste och en himlens stjärna,
en gyllne morgon, strandens silvervåg.

Allt detta är ju mitt, som mina drömmar,
en rikedom som inga gränser vet,
där himlens ljus förunderligen flödar
att väcka liv av jord och evighet.


Emil Hagström

Kommunalarbetaren
5 / 1946