I arkivet / Lyrik


 

 

 


 

 

Frost

Varligt må vi vandra
i din glans,
midnattsskära
över bergens krans,
varligt må vi vårda
frostens blomma.
Alla steg och röster
slockna ut
och den svala tystnad
är till slut
allt vi nå
då våra rum stå tomma.

Vilse vandra vi
på mörkan mo,
intet sörja vi
där skuggor bo,
intet trängta mera
våra händer.
Men vi ana
att du väntar oss,
ödesblomma,
vita stjärnebloss,
som den vinterstränga
kölden tänder


Emil Hagström

Klyftan
(Albert Bonniers Förlag, 1939)