I arkivet / Lyrik


 
Höstbruk

I jorden vill jag påta,
för oron i mitt bröst,
och skrumpna lökar lägga
i dess dvala,

till vårens lust och gamman
och vita kvällars tröst,
då solen bakom Tunas vik
må dala,

som gamla Adam kröka
för tistlarna mitt bast,
likt Paavo spekulera
i min gröda

- men Armageddon viftar
med sin gamla himlakvast
mot kärnfysikens höst
och vedermöda.

Emil Hagström

”Gröna kransar och röda band” 
(LT:s förlag 1951)