I arkivet / Lyrik


 

 

 


 

 

Hösten kom

Hösten kom med snö och rusk
och sommarns trasiga dojor.
Och vattnet rann likt Kidrons bäck
i kotornas magra dalar.
Och stormen ven och haglet slog
och nästa hål på sin svångrem man tog
på det glada tjugotalet.

Brecht och Nerman och Joe Hill,
det var sting i era visor.
Och tramp, tramp, tramp i grus och modd
och kalvstek i himlens höjder!
Nog födde Gud höken, men själv var man sparv
i tranedans och sommararv
på det glada tjugotalet.

Ja; en underlig kutting att rulla på
var det glada tjugotalet.
Och vi rullade den i grus och modd
och nätternas molande vaka.
Och med magen tom
och blicken het
får en broder än
bortom död och dom
trygghet och bröd på jorden
.


Emil Hagström

Metallarbetaren
nr 48 / 1964