I arkivet / Lyrik


 
Min blonda natt och sommar
Jag går över myrens
svarta, hala spänger 
och neråt bäcken ser jag
att dimman skingrar sig.
Jag tyckte du var här,
ja, var mig riktigt nära,
men det var bara vinden
och minnet av dig.
Din klänning var så tunn
som sommarns lätta skyar,
din kind var så mjäll
som ett rosendeblad.
Och bara att få se dig
och känna att du fanns där
gjorde mig så barnsligen
och vemodigt glad.
Min blonda natt och sommar,
när höstarna vitnar
och vissna gräsen kransar
den öde myrens spång,
då är du mig nära
långt bort där bäcken lyser,
då är du mig en slända 
och en visa vintern lång.

Emil Hagström
"Kistebrev"
(LT:s förlag 1952)