I arkivet / Lyrik


 

 

 


 

 

På kråkrismon

Vindrivna skyars spel,
koltrastens silverton,
timmer i skumvita sel,
lekar på kråkrismon.
Så var du mig
uppenbarande
med fågelsträcken
och farande
vind och stilla
förklarande
dagar, dunmjuka bon.

Backars spirande strån,
björkarnas violett,
visor gammalt ifrån,
råga kärleken mätt.
Så vorden
och uppstånden du,
allt ljuvt som finns
på jorden du,
jag pennan, mjuka
orden du,
Solblinda, Dansalätt.


Emil Hagström

Gökklocka
(LTs Förlag, 1954)