I arkivet / Lyrik


 

Skulda

Det var ensamma Elin
vid höga Hunneberg
och Hjalmar och Hulda
på blomsterklädd kulle,
och många andra visans vänner,
som förljuvade min  barndom,
så fattig utan dem,
så ödslig som den öde stranden,
där mor satt och väntade
på skeppet Skuldas återkomst
- fast hon visste att det förlist.
 


Emil Hagström

”Kistebrev” 
(LT:s förlag 1952)