I arkivet / Lyrik


 

Vardagskväll

 

 

 


 

 

Betänksamt klockan
vankar sin gång.
Så trött kan man bli
då vägen är lång.

Så trött kan man bli
 - här sitter man nu
och nickar, fast klockan
bara är sju.

Det var annat
då man var ung och kry
och klockorna köptes
och stugan var ny.

 

Då slet man
till sena natten ibland,
med stenar och stubbar
och trädgårdsland.

Och allt man slet
i mull och sten,
har satt sej fast
i ens gamla ben.

Och man sitter och nickar
och nickar till.
 - Det är så mycket
en människa vill.




Emil Hagström
”Spelmans blomster"
(LT:s förlag 1947)