I arkivet / Lyrik


 

 

 


 

 

Visa vid betraktandet av en julros

Rosende sky och vita fall;
bror i öde går blind och kall,
han ser ej de tindrande silverbeslag
frost sirar en brusten, yrvaken dag.

Skära i ny på en salig kust
och vind som spelar till längtan och lust,
i nötta kläder och trasiga skor,
förnimmer min trötta, fattiga bror.

Förklarad i stillsamma stunder går
en het, röd flod genom dagar och år.
I sirande frost och pinande vind
leker paradis blomst på din mjuka kind.


Emil Hagström

Kommunalarbetaren 12/1948